Vi är tillbaka efter sex veckor i Asien. Tomas går med sina dansande steg till jobbet och jag ångestskyndar upp till ateljén på vinden. Han slinker bara ner till kontoret och vips så uppslukas han av alla sammanhang. Människor äter lunch med honom och arbete läggs i hans händer. Där på hans jobb är det ett stort hjul som snurrar. Han kommer dit, hoppar in, och snurrar med. När jag går upp på vinden ligger mitt hjul i bitar. Jag sätter mig vid mailen och telefonen och börjar upplysa världen om att jag finns. Snart kommer Tomas hem efter en givande dag i hjulet. Själv har jag inte ens lyckats konstruera mitt.
Men jag hade ju ett hjul som jag ratade, Polska institutet hette det och jag hette pressansvarig. Där satt jag och frågade mig själv: är det därför jag är född? Nej, det är för att ha ångest uppe på vinden som jag är född! Egentligen behöver jag inte alls plåga mig själv, jag gör det jag vill göra, jag är bara sugen på ett hjul, eller helst fyra så att jag kan köra igång med saker istället för att bara stå och veva luft.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar