Jävla Amalfikusten, Tomas rispar bilen och jag blir bränd av en manet. Äh, det var bara en navkapsel och ett finger och inget behöver bytas ut. Annars är det snyggt förstås med blommor, terrasserade berg och hav men uj, uj vad lite plats som finns för allt. Vägarna är smala, stränderna välpackade och parkeringshusen stuvas tätt; man lämnar sin nyckel i bilen så att föreståndaren kan flytta runt i pusslet vid behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar